Känns nästan som att solstrålarna letar sig in genom huden långt in i kroppen, stannar där och lägger sig som ett hopp om att sommaren är på väg - sakta men säkert. OJ vad poetisk jag blev nu plötsligt kände jag. Alldeles sentimental. Bara tänker på sommaren mer och mer, och på vad som komma skall.

Den första sommaren efter min student kommer att spenderas på Dalarö, mitt paradis och barndomshem. Jag kommer njuta varenda dag av att tassa barfota ner för trapporna i huset och mötas av havets blå färg nedanför. Den grönskande trädgården som inbjuder en att lägga sig i gräset och bli gyllenbrun, lukten av hav som fastnar i lakanen på klädstrecket.

GUD vad sentimental jag blev!!!!!! Hoppas ni haft en bra dag, ska snart åka iväg och träffa någon jag saknat. Plugga filosofi ska jag göra också...  PUSS !